Open Culture?
Av: Rikard Edbertsson
I septembernumret av WIRED skriver chefsredaktören Chris Anderson en artikel med rubriken ”The Web is Dead”, och under samma månad publicerade The Economist ledare en artikel med liknande tema: ”The web´s new walls – How the internet´s openness is under threat”. I den här artikeln tar jag avstamp i en analys av begreppet öppen kultur för att undersöka hur strängare upphovsrätt, multinationella företag och teknologins utveckling påverkar webbens transformation och i det långa loppet – kulturens förutsättningar.
Begreppet öppen kultur är brett och mångsidigt i sin användning och många nutida tänkare, författare, journalister etc. använder det på olika sätt. Det är till sin karaktär också en stark synonym till fri kultur. Ett exempel är Stalder som i sin artikel talar om Properitary Software och Free and Open Source Software som ”freedom of creation and [...-...] control of consumption”1 och som en konflikt mellan öppen och stängd kultur. Här handlar det alltså om kapitalistiska krafters kontroll och beroende av sina konsumenter som i sin tur går ut över friheten till kreativitet och samarbete. Stalder argumenterar för vikten av öppenhet i termer av transparens och belyser detta genom att berätta om hur ”den stängda” programmerarkulturen har en agenda som är riktad mot att tillgodose företags intressen och därför tenderar att exploatera användaren. En annan författare är juristen Lawrence Lessig, som också han lägger vikten vid de demokratiska och kreativa idétraditioner som utgör fundamentet för en öppen och fri kultur;
Free cultures are cultures that leave a great deal open for others to build upon; unfree, or permission, cultures leave much less. Ours was a free culture. It is becoming much less so.2
Lessig menar att alla kulturer är mer eller mindre fria och således mer eller mindre öppna, för samarbete, kreativitet och ”spelrum” för sina deltagare. Den öppna eller fria kulturen är kanske mest applicerbart på Internets utveckling fram tills idag, där programmerare samarbetat och delat med sig av sin kod för att skapa programvara (som ex. Linux), eller webbsidor där användare delar med sig av kunnande och information (som ex. Wikipedia). Öppenheten innebär dock flera aspekter, en sådan är kreativitet och innovation. Ett lysande exempel på detta tar Lawrence Lessig upp i sin bok Free Culture, där han diskuterar Walt Disneys framgång och skaparglädje;
Disney (or Disney, Inc.) ripped creativity from the culture around him, mixed that creativity with his own extraordinary talent,and then burned that mix into the soul of his culture. Rip, mix, and burn.3
Lessig sätter in den fria kulturen i en historisk kontext och kopplar den till offentlighetens födelse kring 1774 i Amerika, där den lagliga kontrollen på arbeten av Shakespeare, Bacon, Milton m. fl. Utgick. Vikten i detta genombrott låg dock inte i att verken blev fria för spridning utan snarare i det faktum att kulturens spridning inte kontrollerades av en liten elit av publicister.4 Lessigs syn på öppen kultur är alltså baserad på frihetstanken. Han påpekar dock att begreppet fri kultur i sig är problematiskt eftersom motståndare vill feltolka det till att betyda anarki och en frihet från lagar, regler och avgifter och inte en frihet till kulturen och dess spridning.
A free culture is not a culture without property; it is not a culture in which artists don’t get paid. A culture without property, or in which creators can’t get paid,is anarchy,not freedom.5
Denna syn på kultur och kulturproduktion, men också meningsmotståndarnas feltolkning av fri kultur, återspeglas i den dagsaktuella debatten om fildelning eller den moderna formen för spridandet av kultur. Lessig jämför peer-to-peer fildelning med föregående teknikutvecklingar och kommer fram till att det är ett hot mot industrin eftersom ingen kontrollerar flödet, spridningen blir större på grund av tekniken och viktigast; ingen säljer tjänsten som möjliggör fildelningen. I ljuset av detta kommer han fram till att; ”They should push us to find a way to protect artists while enabling this sharing to survive.”6 Samtidigt belyser han komplexiteten i copyrightfrågan, genom att berätta om andrahandsmarknaden för böcker i USA; ”even if the content is still under copyright, the copyright owner doesn’t get a dime.”7 Samma problematik som med fildelningen alltså, men inte alls samma konsekvenser. Stalder beskriver i Open Cultures and the Nature of Networks hur:
the new gates are being fortified. New laws are being proposed and passed in the USA and in the EU, leading the way to a worldwide extension of intellectual property regimes in which copyright periods are becoming longer and longer, and an ever growing range of ideas may be removed from the public domain via patenting.8
Copyrightens gränser expanderar dagligen, något Lessig väldigt pedagogiskt visar i sin bok och säger: ” It covers music as well as architecture, drama as well as computer programs. It gives the copyright owner of that creative work not only the exclusive right to “publish” the work, but also the exclusive right of control over any “copies” of that work.[...-...] Every realm is governed by copyright law” 9. I dagens samhälle finns alltså starka krafter mot ett öppet och fritt spridande av kultur och i stort handlar det om en regression i utvecklingen, tillbaka till innan 1774 och ett kontrollsamhälle där kulturens memes (kulturella ”gener” som transfereras mellan människor) görs till varor. Allt detta kokar ner till det faktum att vi inom en sk. ”commodity culture”10 skapat en sfär, dvs. Internet, vari gränsen mellan producent och konsument upplösts och där idébaserade produkter delas fritt mellan människor på det globala planet. Detta innebär, som Stalder säger, att Industrin har förlorat kontrollen över den infrastruktur som tidigare kopplade samman deras klienter med publiken, de har förlorat sitt monopol11.
På senare år har vi dock sett en utveckling av dels lagar och olika kontrollinstanser som jagat pirater och fildelare, men också en återerövring av webben. The Economist skriver om hur olika företag skapat egna inhägnade områden på webben, där dom har fått mer och mer kontroll och rättigheter. Ett sådant exempel är Facebook, som ”äger” allt som deras användare laddar upp, en annan är Google som istället för en inhägnad istället skapat sig ett helt imperium12. Också tillgången till webben bestäms i allt större utsträckning av olika multinationella företag och deras produkter,något som Chris Anderson skriver om i sin artikel. Idag loggar fler och fler människor ut på nätet genom sina mobiltelefoner och handdatorer och använder i större utsträckning appar, ex. Apple och Iphone som företaget kontrollerar. Dessa tjänster, produkter och applikationer transformerar Internet till en app i mängden och istället blir olika portaler och sidor på webben tjänster och varor som kan laddas ner och i det långa loppet köpas från androidmarket eller Apple.
This was all inevitable. It is the cycle of capitalism. The story of industrial revolutions, after all, is a story of battles over control. A technology is invented, it spreads, a thousand flowers bloom, and then someone finds a way to own it, locking out others. It happens every time.13
Öppenheten hotas och enligt Chris Anderson är det något som konsumenterna riskerar att offra på grund av nya trender och en ökad efterfrågan på smidiga lösningar. Det är alltså en tvådelad och paradoxal utveckling vi ser framför oss. Dels har vi en teknisk utveckling som möjliggör ett spridande och delande av kultur, som möjliggör för skapande av kultur; ”Technology has thus given us an opportunity to do something with culture that has only ever been possible for individuals in small groups”14 Samtidigt möjliggör också teknologin en återgång till en kapitalistisk marknad med företagskontroll och ett övervakningssamhälle av aldrig tidigare skådat slag. Den fria kulturen riskerar i mångt ock mycket att bli en av copyrightens brännmärkt boskap som inte får röras, trots att den rör sig på digitala allmänningar. Det byggs enligt Lessig, en ”permission culture” parallellt med den fria och får den övertaget så kan kreativiteten komma att kväsas15. Detta eftersom tillgången till kulturellt grundstoff begränsas av att människor i större utsträckning stänger in sig och fastnar i en kommersiell mainstream kontext och för att de kanaler där alternativa sånger, texter och verk flödat nu stängs och kontrolleras. Kulturens förutsättningar och chanser att öka är därför nära sammankopplat med graden öppenhet som tillåts online och graden av öppenhet som medborgare och samhället kräver, men också av hur människor väljer att dela med sig av kultur, i vilka kontexter och under vilka förutsättningar. Kultur är en dynamisk process och Internet är en modern grundförutsättning för spridandet av en fri och öppen kultur, och i det långa loppet för det demokratiska samhällets utveckling.
Referenslista:
Anderson, Chris, ”The Web is Dead”, WIRED, septembernumret 2010
Lessig, Lawrence, Free Culture, The Penguin Press (New York), 2004
The Economist, Ledaren: ”The Web´s new walls”, 4-10 september 2010
Stalder, ”Open Cultures and the Nature of Networks”, 2005
Fotnoter:
1 Stalder, ”Open Cultures and the Nature of Networks”, sid. 27
2 Lessig, Lawrence, Free Culture, sid. 29
3 Lessig, Lawrence, Free Culture, sid.21
4 Lessig, Lawrence, Free Culture, sid. 93-94
5 Lessig, Lawrence, Free Culture, Introduction, sid. xvi
6Lessig, Lawrence, Free Culture, sid. 66
7Lessig, Lawrence, Free Culture, sid. 73
8Stalder, ”Open Cultures and the Nature of Networks”, sid. 27-28
9Lessig, Lawrence, Free Culture, sid. 171-172
10Stalder, ”Open Cultures and the Nature of Networks”, sid. 24
11Stalder, ”Open Cultures and the Nature of Networks”, sid. 26
12 The Economist, Ledaren: ”The Web´s new walls”, sid. 7
13Anderson, Chris, ”The Web is Dead”, WIRED, sid. 126
14Lessig, Lawrence, Free Culture, sid. 184-185
15Lessig, Lawrence, Free Culture, sid.sid 192
No comments:
Post a Comment